Usch! Jag läste precis Jessicas inlägg om missfall idag. Varför!? Det är så orättvist! Började gråta när jag läste det. Det är så hemskt. Varför kan man inte få behålla det när man kämpat så länge? Hur mycket måste man stå ut med egentligen?
Detta gör mig ju inte mindre orolig inför morgondagen. Jag vet ju att jag inte kommer dö av sorg om det inte lever men det känns så. Dö av hjärtesorg. Dö av längtan. Dö av rädsla att återigen behöva kämpa så mycket och må så dåligt. Jag vet att jag måste tro att det kommer gå bra men jag måste även vara förberedd.
Skönt att det är på morgonen, jag skulle inte kunnat jobba annars. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll så väntan blir lite kortare. Usch! Jag kände innan idag att det ändå var OK. Jag var lugn men inte nu längre.
.Att tiden rusar.
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar