Sprutdag 4 och första besöket hos psykolog

Igår tog jag tag i saken och bestämde mig för att gå till psykolog. Svärmor rekommenderade en och jag fick komma på det första besöket redan idag.
Det var väl bra, kanske. Vet inte. Jag har lite svårt för deras snack. Hitta den lilla flickan inom mig osv. Har en ganska jobbig historia som självklart påverkar mig och som jag hitills aldrig sökt hjälp för. Ska ge det ett försök iaf.
Var dock tvungen att protestera då hon sa att det här med att skaffa barn har ju så mycket med psykologi att göra och det hjälper att inte fokusera på det så mycket! Yeah right! Bullshit!

VARFÖR säger alla att man ska sluta tänka på det??????

Idag är det iaf sprutdag 4 och en dag närmre vul. Längtar. Och efter vul:et kommer jag längta till nån annan milstolpe. Livet är en enda stor nedräkning. Jag har alltid räknat ner. Tills jag går ut högstadiet, tills jag slutar gymnasiet, tills jag slutar på KTH, tills det är semester, tills jag......bara det att nu handlar det bara om reproduktion. Tills jag får mens, tills jag får äl, tills jag ska på vul, tills jag ska börja med sprutor, tills jag ska insemineras, tills BIM......

Hur ska man kunna leva i nuet när man absolut inte vill vara där?