v.8+6

Imorgon går jag in i v.10. Känns helt otroligt! Ibland glömmer jag bort att jag är gravid. Trodde ju att jag bara skulle sväva runt på rosa moln den dagen jag blev gravid (om jag nånsin skulle bli det). Jag svävar inte runt på några moln överhuvudtaget. Det kanske kommer när magen börjar märkas.
Jag är fortfarande rädd för missfall och håller andan ibland när jag går på toa. Tittar ju slaviskt på pappret som jag gjort de senaste två åren. Tidigare efter eventuell ägglossningsförberedelser och nu efter rosa.
Jaja, jag kan ju inte göra nåt åt det. Det som sker det sker.

Jag har fortfarande lite svårt för lagad mat. Särskilt kött som jag tidigare älskat. Sambon stekte en oxfilé häromdagen men det gick absolut inte ner. Usch! Så det blir en hel del mackor. Ska tvinga i mig nåt lagat ikväll iaf. Annars är det bara trötthet, ömma bröst och nattkissande som vittnar om att det lever nåt därinne. Jag måste fråga min sambo varje kväll om det faktiskt är så att jag är gravid. Har inte fattat det än.

Jag lever nog lite mer i nuet nu iaf. Nästa nedräkning är väl till hälsosamtalet hos mvc på måndag och sen till inskrivningen några veckor senare. Jag är iaf inte helt besatt av att dagarna går längre. Det är ju bra.