Tankar om behandlingar och barnlöshet

Jag funderar på det här med behandlingar mot barnlöshet och nu såhär när jag tittar i backspegeln så blir jag så frustrerad. Jag är nämligen helt övertygad om att vi hade blivit gravida mycket tidigare om jag hade gått till rätt läkare direkt. Jag hamnade först hos nån privatmottagning där jag blev ordinerad standardlösningen nr 1; Pergotime. När vi började med detta var jag väldigt okunnig om kvinnokroppen, särskilt min egen kropp, men även allt kring fertilitet osv var egentligen inget jag hade jättekoll på. Ganska snart fick jag ganska bra koll, jag läste på ordentligt och efter ett par år så har man ju lärt sig en del.
Nu var det så att en kollegas kompis gick även hon till denna privatklinik där jag gick och efter vad jag förstod så har hon heller aldrig ägglosnning och även hon har kört standardlösning nr 1 några gånger utan att ens få ägglossning vilket jag inte heller fick så jag tipsade om Gonal-f istället. Då visar det sig att denna läkare inte får skriva ut gonal-f. Därmed har ju inte han heller nåt incitament för att förespråka det, han kunde säkert köra på med pergotime några gånger till, vilket i tid kan röra sig om ett par år om man har otur och inte kommer därifrån av någon anledning.
Nu tipsade ju jag självklart om att byta till den läkare som även jag hade turen att få komma till efter att på eget initiativ ha bytt.
Jag bara tycker att det är så synd att en del kanske förblir barnlösa pga att man inte får rätt behandling i tid. Man kanske litar på läkaren och lägger en massa tid och hopp på exempelvis pergotime utan att ens vara nära att få till en ägglossning. Under den tiden kanske man har hunnit bli totalt nedbruten plus att relationen kanske har tagit skada. Jag var ett vrak under pergotime-tiden. Jag skulle på undersökningar, lämna prover på sjukhuset, vänta vänta vänta, ha sex, ta ägglossningstester, vänta vänta vänta osv. 4 pergotimebehandlingar med olika styrkor utan en enda dokumenterad ägglossning. Däremot en cysta som fick behandlas med primolut-nor. Dessa 4 behandlingar tog ca 1 år i och med att mina cykler, om man nu kan kalla det för det, var jättelånga och man skulle vänta på blödning osv. Jag fick ju instruktioner om när vi skulle ha sex osv och trots att jag har pco så verkade den läkaren ändå utgå från nån slags standard, man har ägglossning dag 14 typ. Jag har efter att noggrannt ha studerat min kropp att jag har, de gånger jag har nån slags cykel, ägglossning runt dag 21 och hela min cykel är ca 37 dgr så även min lutealfas är längre än standard. Detta har ju tagit lång tid att ta reda på, att lära känna sin kropp tar ju tid, iaf om den inte följer standardmallen.
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen, skriva av mig lite bara. Jag tycker bara att det är så synd att det säkerligen, just precis nu, finns tjejer som går och väntar på en ägglossning som inte kommer komma. Och som dessutom får fel behandling och inte ens vet om det.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få barn, jag var helt förkrossad över det. Jag trodde ju att pergotime gjorde vad det skulle men att det bara inte "tog sig". Nu vet jag ju att jag inte ens fick en chans att bli gravid. Utan ägglossning är det liksom noll chans till graviditet. Nu verkar det ju snarare som att jag har lätt för att bli gravid, OM jag bara får en ägglossning. Jag har haft 3 definitiva ägglossningar sedan barnverkstaden började, 2 st med hjälp av gonal-f i jan-mars 2009 och en efter p-pillerstopp i jan 2011. Dessa har resulterat i världens finaste Sigge och nu en som kommer vilken dag som helst. Så 2 av 3. Jag som grät mig till sömns och trodde jag skulle dö barnlös för några år sedan.
Nu pratar ju jag om en relativ "enkel" orsak till min barnlöshet men som trots allt har ställt till med många tårar och uppgivenhet. Det finns ju en massa andra problem som inte går att åtgärda lika enkelt men för de som "bara" har utebliven ägglossning som orsak så hoppas jag att man inte "nöjer" sig med pergotimebehandlingar månad efter månad om det bevisligen inte resulterar i ägglossningar.

//T

Jippie!!

Var på andra vul:et idag. Sprutdag 17. Och tro det eller ej men där var ett ägg, på 17 mm!! Känns som värsta segern. Har varit så orolig att det inte ska fungera då jag inte fått ägglossning med Pergotime. Är inte van med positiva nyheter på vul men äntligen idag.
Så imorgon kl 13 ska jag ta Pregnylen och på onsdag kl 13 är det dags för insemination. Äntligen!!!!
Bara allt funkar nu, att det verkligen blir ägglossning, men det borde det väl bli med Pregnylen. Är iaf väldigt förväntansfull och glad och nervös och spänd. Allt på samma gång.

En milstolpe avklarad. Nu är det "bara" resten kvar. Jag VILL så jäkla gärna att detta ska funka. Jag har så stora förhoppningar och jag vet att jag kommer bli förkrossad om det inte funkar. Det måste funka!

Hopp trots negativt vul

Var på vul i måndags. Borde varit beredd på att det inte skulle varit nån blåsa på gång, det är ju aldrig det! Hoppades ändå på att gonal f skulle vara nåt mirakelmedel som skulle få mina äggblåsor att blomstra. Snabbt. Men icke. Bara att spruta på, minst tom måndag då jag ska på nytt vul. Måtte det vara en blåsa på G då. Är ändå glad att jag sprutar för det är ju "bara" att fortsätta. Pergotime är ju liksom kört när man väl har tagit sin kur för den cykeln.

Så idag är det sprutdag 12. Börjar få liiite känningar i äggstockstrakterna så nu har den stora hopperioden inletts. Hopp om äggblåsa, hopp om ägglossning, hopp om plus. Det är nog lika bra att ha sex regelbundet from nu. Tänk om vi missar ägglossningen. Det får bara inte hända.

Jag fattar inte hur jag mitt i all deppighet och förtvivlan ändå kan ha ett sånt hopp om mirakel, som tex på vul:et i måndags. Jag fantiserar om att jag faktiskt blev gravid vid senaste ägglossningen men att jag är en sk. låghormonare som inte får utslag på gravtesterna. Trots mens, trots att jag ätit p-piller en månad, trots mens efter p-pillerna, trots gonal f. Så fantiserar jag om att jag är en av de där som man läsa om, de som mot alla odds inser att de är gravida vid ett vul. Jag vet att det är löjligt men jag har nog väldigt bra fantasi. Eller så är jag desperat.

Nu är jag ju verkligen inte gravid, jag är lika ogravid som alltid. Men nu har jag ju ändå fått se det på en skärm.

Kriget mot ångesten

Min absoluta favortidag i veckan är fredag. Speciellt på eftermiddagen runt tre-, fyratiden sådär. Man har avverkat en arbetsvecka och helgen stundar. Man ska strax åka hem och äta gott och öppna en flaska rött. Kanske lyssa på lite musik, glo lite på TV och bara njuta av att vara ledig.

Sen blir det lördag och ångesten försöker ta plats. Den där känslan som dyker upp när som helst för att sen försvinna och sen komma tillbaks igen. Jag får kämpa för att hålla den borta. Korta stunder kan jag njuta men sen kommer känslan tillbaks. Så här har jag alltid haft det. Varför inte bara njuta av helgen!? Jag njuter som mest strax före roliga händesler, sen när det väl är dags är det ju snart slut. Jag försökte att under nyårshelgen bara vara här och nu. Suga in varenda detalj av nuet och bara vara. Det gick sådär.

Idag är det sprutdag 7 med Gonal f och jag har kommit ur den värsta svackan jag nånsin varit med om. Den har legat där och pyrt för att utlösas förra lördagen då jag fick ett mail med en länk till en av mina bästa kompisars vi-är-världens-lyckligaste-familj-med-barn-och-ska-snart-gifta-oss-blogg. Det var för mycket. Han var ju den som alltid varit rädd för att binda sig och nu har han sprungit om mig med stormsteg. Han är den som får mig att känna mig mest omsprungen, jag som alltid velat ha barn och familj och kämpar varje dag för det blir omsprungen av kompisar som fick för sig att skaffa familj igår. Jag vet att det inte är en tävling men jag vill ju så gärna och det är stressande att se alla runtomkring mig skaffa familj.

Snart är det iaf dags för vul. Längtar. Är det för mycket begärt att be för att det finns nån liten äggblåsa där som vill växa till sig. Hoppas.

Att se fram emot:
19/1 Vul
22/1 frisör
23/1 Mustasch spelar på KB i Malmö