v.37+6

Inte mycket skrivande här inte...
Har iaf kommit så långt som v.38, går in i v.39 imorgon. Fortfarande väldigt overkligt. Trodde nog att det skulle kännas mer verkligt för varje vecka men det är nästan tvärtom, jag måste vara trög! Bebisen lever om ganska mycket, iland så att det är obehagligt. Den känns så stor =)
Vaknade inatt av värkar, dessa har suttit i hela dagen. Det gör ju inte jätteont men de känns. Blir så orolig. Det är väl normalt som allt annat verkar vara. Vill inte ringa in och fråga heller, känns så hysteriskt. Jag är så inställd på att bebisen kommer komma sent, säkert två veckor. Mamma har gått över med alla tre men det garanterar ju inte att jag kommer göra det. Bebisen kan ju faktiskt komma när som helst nu. Den är ju färdigbakad så det är bara att komma ju! Jag vill ju inget annat men det känns lite läskigt, tänk att det kan vara dags snart. Shit!
Jag anser mig vara ganska tuff och modig men jag måste erkänna att det känns läskigt. Det är väl detta med att man inte kan föreställa sig hur det blir. Jag har ju ingen aning vad som väntar. Sen är det ju så jäkla overkligt alltihop. Att det ska komma ut en levande bebis som blev till inuti mig och som har levt i min mage i 9 månader. Sjukt!

Har tvättat babykläder idag. Fick lite panik inatt över att inte ha förberett nåt så vi tvättade lite kläder som vi fått av en kompis. Känns konstigt att hänga upp en massa pyttekläder, vem ska ha dom på sig? Kommer vi verkligen komma hem med nån som ska ha de kläderna på sig? Kommer det verkligen vara en bebis som ska ligga i vagnen vi köpt? Jag kan inte FATTA det.

Hoppas bebisen kommer snart, vi längtar så mycket!!!