Värkarna var på riktigt. Vid tolv började de bli mer och mer regelbundna men ändå ganska korta. Kunde absolut inte sova. Vid två ringde jag in och frågade. Hon tyckte att de var för korta och ansåg att jag skulle vänta och ringa igen när jag kände att jag ville ha smärtlindring. Jaja, jag fick väl vänta då...det gjorde ju ont men det var ju ändå hanterbart. Värkarna kom tätare och tätare. Men fortfarande inte så långa. De tyckte att det skulle vara minst 1 min långa för att vara verksamma. Mina låg på typ 35-50 sek.
Vid sex ringde jag in igen och då sa hon att, visst kom in ni, men det lät som hon inte trodde det var dags. Det trodde ju inte riktigt jag heller men värkarna kom ju så tätt så jag ville ha lite proffskonsultation. I värsta fall skulle det ju bara vara att åka hem igen.
Fick lägga mig med ctg i ca 20 min och hade värkar ca varannan minut men de var fortfarande knappt 1 min långa. Var lite orolig att jag skulle behöva åka hem igen för nu hade jag ganska ont tyckte jag.
Efter ctg:t var det dags att känna om jag var nåt öppen. Det lät på barnmorskan innan som att jag inte skulle förvänta mig nåt. Jag var 5 cm öppen. Det var skönt att höra! Då hade det alltså varit riktiga värkar som mhade gjort nytta. Kände mig lite stolt över att ha klarat mig hemma så länge. Fick frågan om jag ville ha nåt mot värken. Jag kände då att det fortfarande var uthärdligt så jag bad om deras råd. Barnmorskan föreslog sterila kvaddlar. Vatten som sprutas in så att kroppens egna smärtlindring triggas. Jag sa att vi kunde prova. Innan dessa tog man hål på hinnorna och satte en elektrod för övervakning på killens huvud. Detta är tydligen rutin efter 42 veckor.
Nu börjar det göra ondare och ondare. Väntar på de sterila kvaddlarna. Vi får in frukost vilket inte står högst på min priolista just för tillfället. Barnmorskan förbereder kvaddlarna och hämtar en kollega då de hjälps åt att sätta dem för att minimera det onda. Hon säger att det kommer göra ont. Jag anser nog då att det ändå inte kan göra ondare än vad det redan gör och att det kommer vara värt det. Sätter mig upp på sängen och de börjar vid nästa värk. Jag trodde jag skulle DÖ! Det var det absolut värsta jag varit med om. Visst, man kan ju kanske förstå att om kroppen ska trigga sin egen smärtlindring så måste det göra ont men detta var så hemskt. Nu kom tårarna. Jag satt och tittade ut mot sundet i Helsingborg där båtarna kom och gick. Folk som rörde sig utanför, bussar som åkte, en helt vanlig måndagmorgon för många. Och där satt jag och höll på att dö. Usch, vad jag inte ville vara där då.
Kanske 5 min efter kvaddelhelvetena kände jag en annan typ av värk. Det tryckte på neråt istället för att göra ont i ryggen som innan och jag var tvungen att liksom låta på ett speciellt sätt när det kom. Jag berättade för undersköterskan att det kändes som krystvärkar. Hon gick iväg och vi satt ensamma en stund.
Efter ett tag kom de in och riggade lustgasen som jag fick prova använda. Jag testade en gång men det var för sent. Nu var det verkligen krystvärkar och då kunde jag fan inte andas i den där masken. Jag var tvungen att vråla =)
Helt plötsligt kom det in en massa människor. Barnmorskan sa att "nu blir det bebis". Av med min tröja fort som fan och två läkare kom in. Det kändes som att det var bråttom men det var ändå lugnt liksom. Som att det var dags helt enkelt. Jag fattade inte då att det var så kort tid kvar. De hade ju sagt innan att man kunde förvänta sig att öppna sig ca 1 cm i timmen. Nu hade det ju gått typ 1 timme från 5 cm.
Fick lägga mig på vänster sida med mitt högra ben upp i ett stöd. Jag höll i undersköterskan med vänstra handen och i mitt högra ben med andra handen. Nu var det bara att krysta på. Det gick så fort. Jag uppmanades att krysta. Jag som fått för mig att man ofta uppmanas till att inte krysta för att man vill att det ska gå långsamt. Här var det bara tuta och köra. Det gjorde jävligt ont!! Det brände och det kändes som jag skulle spricka. Fick varm handduk mellan benen som jag tyckte var skönt vill jag minnas. Jag tror det blev 4 eller 5 krystvärkar med typ 3 krystningar per gång sen kom han ut. Fick upp honom på bröstet och det var så konstigt. Helt plötsligt så bara var han där. Och han är världens finaste!
.Att tiden rusar.
8 år sedan
