Bf+6

Är så ynklig och eländig idag. Sambon passade på att smitta mig så nu är jag dunderförkyld. Sov jättedåligt inatt och vaknade och var jätteorolig. Bebisen har varit så livlig den senaste tiden men inte imorse, trots att jg knuffade på den. Så jag blev jätteorolig och det kändes bara som jag förlorat den och att allt skulle skita sig. Var helt otröstlig. Sambon försökte dock lugna mig, han påstår att han hör hjärtljuden när han lägger örat mot magen. Sen började den böka lite så jag kunde somna om. Känns bättre nu men mår så jäkla dåligt. Både psykiskt och fysiskt. Förkylningen drar iofs nog ner sinnet för så eländig borde jag inte känna mig. Hinner ju oroa ihjäl mig av att bara vänta. Usch! Det måste gå bra! Kan inte sluta tänka på bekanta som förlorade sitt barn för ett år sedan vid förlossningen. Visst, det är ovanligt men jag tänker på det hela tiden. Jag vill ha vår bebis NU!