Tankar om behandlingar och barnlöshet

Jag funderar på det här med behandlingar mot barnlöshet och nu såhär när jag tittar i backspegeln så blir jag så frustrerad. Jag är nämligen helt övertygad om att vi hade blivit gravida mycket tidigare om jag hade gått till rätt läkare direkt. Jag hamnade först hos nån privatmottagning där jag blev ordinerad standardlösningen nr 1; Pergotime. När vi började med detta var jag väldigt okunnig om kvinnokroppen, särskilt min egen kropp, men även allt kring fertilitet osv var egentligen inget jag hade jättekoll på. Ganska snart fick jag ganska bra koll, jag läste på ordentligt och efter ett par år så har man ju lärt sig en del.
Nu var det så att en kollegas kompis gick även hon till denna privatklinik där jag gick och efter vad jag förstod så har hon heller aldrig ägglosnning och även hon har kört standardlösning nr 1 några gånger utan att ens få ägglossning vilket jag inte heller fick så jag tipsade om Gonal-f istället. Då visar det sig att denna läkare inte får skriva ut gonal-f. Därmed har ju inte han heller nåt incitament för att förespråka det, han kunde säkert köra på med pergotime några gånger till, vilket i tid kan röra sig om ett par år om man har otur och inte kommer därifrån av någon anledning.
Nu tipsade ju jag självklart om att byta till den läkare som även jag hade turen att få komma till efter att på eget initiativ ha bytt.
Jag bara tycker att det är så synd att en del kanske förblir barnlösa pga att man inte får rätt behandling i tid. Man kanske litar på läkaren och lägger en massa tid och hopp på exempelvis pergotime utan att ens vara nära att få till en ägglossning. Under den tiden kanske man har hunnit bli totalt nedbruten plus att relationen kanske har tagit skada. Jag var ett vrak under pergotime-tiden. Jag skulle på undersökningar, lämna prover på sjukhuset, vänta vänta vänta, ha sex, ta ägglossningstester, vänta vänta vänta osv. 4 pergotimebehandlingar med olika styrkor utan en enda dokumenterad ägglossning. Däremot en cysta som fick behandlas med primolut-nor. Dessa 4 behandlingar tog ca 1 år i och med att mina cykler, om man nu kan kalla det för det, var jättelånga och man skulle vänta på blödning osv. Jag fick ju instruktioner om när vi skulle ha sex osv och trots att jag har pco så verkade den läkaren ändå utgå från nån slags standard, man har ägglossning dag 14 typ. Jag har efter att noggrannt ha studerat min kropp att jag har, de gånger jag har nån slags cykel, ägglossning runt dag 21 och hela min cykel är ca 37 dgr så även min lutealfas är längre än standard. Detta har ju tagit lång tid att ta reda på, att lära känna sin kropp tar ju tid, iaf om den inte följer standardmallen.
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen, skriva av mig lite bara. Jag tycker bara att det är så synd att det säkerligen, just precis nu, finns tjejer som går och väntar på en ägglossning som inte kommer komma. Och som dessutom får fel behandling och inte ens vet om det.
Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få barn, jag var helt förkrossad över det. Jag trodde ju att pergotime gjorde vad det skulle men att det bara inte "tog sig". Nu vet jag ju att jag inte ens fick en chans att bli gravid. Utan ägglossning är det liksom noll chans till graviditet. Nu verkar det ju snarare som att jag har lätt för att bli gravid, OM jag bara får en ägglossning. Jag har haft 3 definitiva ägglossningar sedan barnverkstaden började, 2 st med hjälp av gonal-f i jan-mars 2009 och en efter p-pillerstopp i jan 2011. Dessa har resulterat i världens finaste Sigge och nu en som kommer vilken dag som helst. Så 2 av 3. Jag som grät mig till sömns och trodde jag skulle dö barnlös för några år sedan.
Nu pratar ju jag om en relativ "enkel" orsak till min barnlöshet men som trots allt har ställt till med många tårar och uppgivenhet. Det finns ju en massa andra problem som inte går att åtgärda lika enkelt men för de som "bara" har utebliven ägglossning som orsak så hoppas jag att man inte "nöjer" sig med pergotimebehandlingar månad efter månad om det bevisligen inte resulterar i ägglossningar.

//T