Kriget mot ångesten

Min absoluta favortidag i veckan är fredag. Speciellt på eftermiddagen runt tre-, fyratiden sådär. Man har avverkat en arbetsvecka och helgen stundar. Man ska strax åka hem och äta gott och öppna en flaska rött. Kanske lyssa på lite musik, glo lite på TV och bara njuta av att vara ledig.

Sen blir det lördag och ångesten försöker ta plats. Den där känslan som dyker upp när som helst för att sen försvinna och sen komma tillbaks igen. Jag får kämpa för att hålla den borta. Korta stunder kan jag njuta men sen kommer känslan tillbaks. Så här har jag alltid haft det. Varför inte bara njuta av helgen!? Jag njuter som mest strax före roliga händesler, sen när det väl är dags är det ju snart slut. Jag försökte att under nyårshelgen bara vara här och nu. Suga in varenda detalj av nuet och bara vara. Det gick sådär.

Idag är det sprutdag 7 med Gonal f och jag har kommit ur den värsta svackan jag nånsin varit med om. Den har legat där och pyrt för att utlösas förra lördagen då jag fick ett mail med en länk till en av mina bästa kompisars vi-är-världens-lyckligaste-familj-med-barn-och-ska-snart-gifta-oss-blogg. Det var för mycket. Han var ju den som alltid varit rädd för att binda sig och nu har han sprungit om mig med stormsteg. Han är den som får mig att känna mig mest omsprungen, jag som alltid velat ha barn och familj och kämpar varje dag för det blir omsprungen av kompisar som fick för sig att skaffa familj igår. Jag vet att det inte är en tävling men jag vill ju så gärna och det är stressande att se alla runtomkring mig skaffa familj.

Snart är det iaf dags för vul. Längtar. Är det för mycket begärt att be för att det finns nån liten äggblåsa där som vill växa till sig. Hoppas.

Att se fram emot:
19/1 Vul
22/1 frisör
23/1 Mustasch spelar på KB i Malmö