Sprutdag 2

Så, nu har jag tagit den andra sprutan. Det är helt OK. Är bara orolig att det är för liten dos, tar nu den minsta. Tänk om det inte blir nåt ägg?

Önskar att tiden kunde gå lite fortare...blir galen av all denna väntan. Har väntat så länge jag kan minnas nu.
Hela min tillvaro går ut på att vänta och att räkna ner till saker. Jag kan inte leva i nuet. Det går bara inte. Kan inte fokusera på jobbet, det känns så fruktansvärt oviktigt. Hur klarar man av att leva under tiden man håller på med detta egentligen? Jag skulle vilja fast forwarda till den dagen jag får ett plus på stickan.

7 hela dagar tills vul:et. Längtar.