Gårdagen började bra, jag var ganska glad, jobbångest till trots.
Väntar ju på men så jag kan börja spruta. Är på G.
Sen fick en kompis oväntat en flicka, 4 veckor för tidigt. Vet inte varför jag reagerar så starkt men jag kan inte hålla tillbkas tårarna längre när kompisar får barn. Det är så magiskt för mig. Jag gråter inte främst för att jag tycker synd om mig själv längre, utan jag gråter för att det är en sån otrolig händelse som sker. Tänk att föda ett barn! Jag skulle ha frågat ut mina vänner om hur det känns om jag kunde men jag klarar inte av det. Jag har inte kommit till det stadiet att jag kan prata med dem om barn. Jag får en klump i halsen och ögonen tåras.
Jag önskar så otroligt mycket att jag får uppleva det som många av mina nära vänner nu får uppleva. Jag måste få uppleva det.
Jag ägnade resten av kvällen med att gråta och apatiskt bara vara. Jag är så rädd att det kanske aldrig blir vår tur. Det är min värsta mardröm.
Den här tiden vi har försökt få barn har jag mer och mer börjat känna mig som en åskådare till resten av världen. Jag kan skratta och verka glad och delaktig men jag känner mig frånvarande.
Jag vill bli närvarande igen!
.Att tiden rusar.
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar